Ett- 30 days

Tänkte ignorera den eftersom jag har så väldigt lite tid och verkligen borde ägna det som ändå blir över i schemat till helt andra och mer produktiva saker men jag misslyckades alltså, med ignorerandet. Antagligen för att jag är riktig svag för såna där listor/utmaningar/kedjeskit. Hur mycket jag än inteinte vill vara svag för sånt så är jag det desvärre likafullt. Svagsint.

Finns precis precis överallt, på alla prettobloggar o alla alternativa med, på stora o små, vita o svarta o rosa...
Bl a här o här. Och här. Kul att läsa ändå hur olika rubrikerna tolkas. Eller lika.
De flesta har ju iofs avverkat hela listan redan och usch, neeej... det känns ju fullständigt totallöjligt egentligen att hoppa på men, som sagt, kan liksom inte låta bli nu när jag plötsligt hade både lite tid och en stunds möjlighet. Svagsint är jag. Svagsint.

Något varjedagsskrivande kan ju inte komma på fråga förstås så kanske blir jag klar till sommaren eller inte alls men det har ju ingen som helst betydelse. Ingen som helst.

Nåväl hela listan:
(länkar efter hand...)

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


Ett: Introduce yourself

De som halvkänner mig tror nog att jag är en ganska glad och kreativ tant men de tror ju fel... tämligen sur och tvär och allmänt melankolisk är jag ju.
De som helkänner mig tycker nog att jag är en ganska sur och tvär och synnerligen melankolisk tant men de tycker fel... riktigt glad och kreativ är jag ju egentligen.
De som inte känner mig alls... ja, de tror eller tänker ingenting antar jag.

Själv känner jag migsjälvet ganska dåligt... men håller kanske på att lära känna mig lite mer ändå nu, efter snart femtio år tillsammans. Men inte är det lätt inte...

Hur jag kom att bli den jag är i dag kan man ju bara spekulera i.
Mina första år har jag beskrivit här och de tätt påföljande här och här...

Sen gick det mest utför tror jag... och åt alla håll.
Det finns inte mycket man med säkerhet kan säga om migsjälvet.

Jag har jobbat i de mest skilda environger: i skogen, i polskt stall och svenskt, i glasskiosk, på bensinmackar och hotell, i casinon både på land och till havs, i hemtjänsten, i en lanthandel, på skolor och på fritidshem men aldrig på kontor vad jag kan komma på...

Jag som var fast besluten under adolescensåren att aldrig gifta mig och definitivt inte föda några barn var en av dem som stadgade mig ganska tidigt och fick barn och volvo och har dessutom till min egen förvåning och ibland förtvivlan hållit mig kvar i det där stadgade.
Jag som fördömde äktenskap som tråktraditionellt och uberkonventionellt.
Jag som fortfarande fördömer det. Mitt i det.

Jag som var både pojke o flicka är nu varken kvinnlig eller manlig men i utkanten av båda.

Jag har förresten alltid befunnit mig i utkanten av olika kretsar. Rört mig i de flesta men inte riktigt tillhört.
Varken hos tjejerna eller hos killarna var jag hemma. Eller både hos tjejerna och hos killarna men inte fullt ut hos någondera...
Både hos proggarna och raggarna men inte fullt ut hos någondera. Både hos kyparna och däcksarna och officerarna men inte fullt ut hos någondera. Både hos bullbaksäppelkindsmammorna och färdiglagatrökaunderfläktenmammorna men inte fullt ut hos någondera. Både hos de auktoritära och de låtgåiga men inte fullt ut hos någondera. Både hos de tyskengelska ryttarna och hos de akademiska men inte fullt ut hos någondera. Både hos ateisterna och de religiösa men inte fullt ut hos någondera. Både hos bönderna och borgarna men inte fullt ut...

Men aldrig, aldrig hos brackorna!

Kanske är just bracka det enda man aldrig någonsin kan kalla mig för... dit har jag aldrig tillhört, inte  ens i någon utkant.
Och det gör mig mycket, mycket nöjd när jag inser det nu, för jag menar... det finns väl inte mycket här i världen som är lägre än brackor, eller?
Nåja, seriemördare och hustrumisshandlare får väl anses som värre och lägre stående men sen dyker de snart upp på listan, brackorna. På listan över de lägsta sorterna i den här världen.

Ssssjjoo!
Mycket mer än så kan man nog inte med säkerhet påstå vad gäller migsjälvet:

Jag är inte seriemördare, jag är inte brackig, har inte (hittills) jobbat på något kontor och jag befinner mig inte i centrum av någonting.
Alltid i utkanten, i marginalen; i gränsytan till något annat...