By The Way

Banksy

Banksys tokbrutala sågning av västerländsk livsstil tar ett redigt mentalt punggrepp, minsann.

Belysning

There is (verkligen verkligen) a crack in everything,
that's (verkligen verkligen) how the light gets in.

Bedrägliga bakverk

Fikar igen.
Och tänker.
Det hör ihop.
Tankar och kaffe.
Och den bedrägliga sötman i ett bakverk.
Beskan bakom.

Så olika fika kan vara:
Jazzig sensommarfika... Självömkande septemberfika... Bakfickefika... Heartbroken fika... Stadsvimsig... Adventsvredgad... Söndagssolig...
I dag mjuk och slirig fika, slö som snöslasket utanför.

Sånt tänker jag på.
Olikheter, motsatser, inte bara i bakverk och kaffe.
I övrigt.
Hur motsatser oftast ligger mycket nära varandra, när man tänker efter.

Tänker också på hur vemodet alltid infinner sig, som en röd tråd i fikandet och i övrigt.
Hur det finner mig.
Och hur det är där jag känner mig hemma.
Hur det är där jag vilar.
I vemodet.
I övrigt.

Bus

Ja, Schaman är ju långsamt och försiktigt igångsatt nu efter isvilan.
Eller så långsamt det nu varit möjligt när hela hästen spritter av vår och lagrad energi. Han kan inte ta det lugnt många meter, Mano, vill bara iväg och visa sin snabbhet och styrka. Jag har fått jobba en hel del med ledarskap, om man säger så.

Tre strategier eller tricks har han för att kunna braka iväg i full karet. Över stock och sten. Ibland i hashög snö.
Det första tricket, då han skjuter upp huvudet som en giraff är lättast att hantera. Bara att ha honom i låg form hela tiden.

Det andra, ett riktigt, äkta ponnytrick, går ut på att dra ner huvudet och lägga all tyngd i munnen, kanske t o m försöka dra tyglarna ur mina händer. Som en annan shettis...grrr. Men även det kan jag hantera. Det gäller att sitta djupt och aldrig släppa honom så lågt ner.

Det tredje, nyaste och mest svårbemästrade tricket är att göra en överraskande levadecapriole och genast därefter peta in turbon på högsta. Jiiiihaaaa vad det går!

Det tricket är inte tantvänligt kan jag lova men jag lär få tillbaka mina starka magmuskler (som jag ju tappat nu i vinter) och man känner ju att man lever i alla fall... inte sitter och somnar till liksom.
Nänä, alert och fit håller han mig, min galna busheppa.

Bastudagen

Det är fredag, fredag, fredag.
Bastudag.
Frejas dag. Freja som lånade ut sin falkhamn till de andra gudarna när de ville se sig om i den här världen. Och i andra...
Fredag; most valuable day, mysdagen, dagen då det är legitimt att slöa och svulla, supa och knulla. Inte ens lördagen eller söndagen har sådan slappardignitet som fredagen. Inte nu längre. Lördagar ska det GÖRAS saker, söndagar ska det FÖRBEREDAS.
Fredag inleder Shabbat.
Utan tvekan den mest helgade dagen nu även i vår tids, vår kulturs hemliga agenda.
Fredag; veckodagarnas maj. Med hela härligheten framför. Med all förväntan, allt hopp. Hela långa veckovintern i ryggen. Torsdagens april. Onsdagens oändliga mars. Tisdagens jävliga februari...

Ja, fredag.
Den dag då vi likt en förstföderska glömmer all vånda på ett enda ögonblick men också den dag då vi känner efter och begrundar...
Att dagarna känns så långa men veckorna går så fort.
Hur månader tar oändlig tid i anspråk medan åren flimrar så fort förbi... (på ett da-taa-kort)
Hur den mentala istiden kom till sist. För att stanna.

Fredag, fredag, fredag.
Bastudagen, reningsdagen...

Bilder

I den här bloggens webbalbum finns redan nästan tusen bilder. 

Det verkar mycket, tycker jag, några är väl dubbletter och sådant jag ratat men i alla fall.

Många.

Jag blundade, scrollade och markerade bilder slumpmässigt. 

Det blev en bildkavalkad utan någon som helst inbördes ordning eller sammanhang och nu har jag försökt beskriva min dag och mina vardagstankar med hjälp av dem...

 Ja, jäklar vad vi stretat denna vinter, vi nordbor, vi luttrade stackare... jäklar vad vi stretat.

 Men i dag, på eftermiddan, efter den vilda skogsritten... när jag satte mig mot husväggen, där i solen...
med kaffe och macka och tidning och vårsug...

Ja, då var luften som sammet, som borstj med smetanaklick var den.

 Leverbiff timidda nee, jag var helt allen och ensam här hemma jag, vid middagsdags, så det blev mackor;

grovgrovt Roslagsknäcke, så hårt och skarpt och och rågigt motvilligt att det är som en kamp att äta det

men nästan övernaturligt gott med skinka o senap o små tomater med citronpeppar...

Och kaffe till, definitivt kaffe till.

 Men sen, ja sen kom ju mannen hem... trubaduren.

 Då är det liksom slut på friden...

Staten o kapitalet dryftas med brio och glöd...och vår mentala istid med.

 Så migsjälvet tog...

 sigsjälv en dusch...

Och ni kanske inte tror det men skorna står verkligen som i givakt där i hallen nu. 

Städade hela alltet idag faktiskt... men jag fuskade bra nog, det gjorde jag.

 Thunderbird i all ära men gammelvolvon har sina traktorfördelar.
Den har -peppar, peppar- rullat på hela vintern.
Startat trots minus 27 och inte hackat alls.
I dagarna är det dags för besiktning...
Be en bön.

 Man får inga biceps att tala om enbart genom bön.
Det har jag svårt att tro.

Konflikter och slitningar inom familjen; gammalt groll, spänningar, knutar, härvor

...så ihoptrasslade, oupplösliga. För evigt sammanskavda, svetsade, etsade.

Ja, sånt får man heller inga biceps av men kanske mentala muskler. Sega, hårda.

 Undrar vad Freud hade sagt om det... och om mina skumma drömmar?
En buss som jag aldrig hinner med (klassiskt), ormar i håret, gamla skåp som ska skrapas och målas, post it lappar som blåser iväg i en storm och som jag bara måste ha tag på (misslyckas självfallet med det), en konstutställning (igen) där jag smyger omkring och försöker undvika en efterhängsen man i beige överrock (talar med honom sen men jag minns inte om vad), återkommande spiraltrappan (fast nu inomhus tack och lov och inte så lång), en biljett i min jackficka, vet inte till vad...

Hade han sagt; Du bist nicht ganz richtig in das Kopf, kanske... ganz schlechte Potttrenung.
Sursigge.

 Eller hade han helt enkelt konstaterat att är man född loser... är man alltid en loooser.

Ja, Paul Klee... entartete Kunst, sa Hitler på den tiden det begav sig.

Länge har jag velat målamåla igen, på riktigt, men det finns liksom inte någon tidslucka i vardagen till det.

Jag skulle behöva dubbla verkligheter för att hinna med allt... eller trippla.

 Schaman bryr sig väldigt lite om Kunst men konster kan han minsann...
Ser trött ut på bilden men det är han långt ifrån.

Nänä, piggpigg och vårgalen... Både levade och capriole fungerar bra just nu.
Och bäst fungerar turbon.

 Dream on, fool... it aint gonna happen... 

Jag gjorde ett städförsök i dag jag ju men att städa är lika nedbrytande som att skriva todo-listor.

Och lika dumt egentligen... ju mer man städar desto mer ser man allt som finns kvar att göra.

Dagens Tarotkort:

Den hängde.

Jahaja, it figures. Egocentrism och inrotade vanor är boring, boring.

Indeed dags att rycka upp sig, va.

Va.

Bakom

Det finns ett mäktigt mörker bakom täta ljusa fasader