Raggare o Knuttar

Det är American Car show i dag. Årligt förekommande jippo här i stan.

Lite åländskt raggar-blod har jag ju i mig...

Och EN "jänkare" jag alltid varit förtjust i är Ford Thunderbird... som fått sitt namn efter ett mytologiskt kraftväsen (native american culture)... en åskfågel.

Alltså... dessa miljömonster är trots allt classy!

En läckert blå 57:a

... och en svart 58:a

En snygg "60 talare"
En av mina ungdomskärlekar köpte en sån (efter långfarten på sjön)
cruisade Åland runt...
Impade t o m lite på Cheva-ägarna, tror jag...

En prålig italiano-variant...

Trots min teenagerliga raggar-period och lilla fäblesse för åskfåglar är jag långt ifrån så intresserad att jag betalar inträde för att se lite lack och krom blänka i solen.

Men det är ju lustigt hur såna här tema-jippon gör det så otroligt lätt plötsligt att börja generalisera och frossa i fördomar...

För jag antar att det fortfarande mest är 50 talet som hägrar... men de "motorburna männen", i alla åldrar som cruisar runt i Buiken eller minglar till fots på gatorna, påminner allihop mer om 70 talets "sista-åren-Elvis"...
...med bara överkroppar och en hel del burgare och jordnötssmör för mycket om magen. Den där hjärtinfarktsformen... som kommer smygande, redan i unga år.

Den kvinnliga fancluben verkar också vara stöpta i en standardiserad raggar-bruds form; ni vet, rätt korta o satta, sönderfönat hår, stor byst o liksom ingen rumpa, midja eller höfter alls... inte latinotypen precis.

Och fler lädervästar hänger det på raggarna... ja fler än på knuttarna t o m... som har sin likaledes årliga men något mer långgafflat mullrande Custom Bike Show, en sommarmånad tidigare...
I samma park här i stan och inte mycket mer än 150 m från mitt sovrumsfönster.

Knuttarna brukar också i allmänhet vara mer slimmade... men så håller väl en Harley inte heller pall för riktigt lika mycket som en bred, gungande Chevrolet Impala -57... som antagligen ligger stadigare på vägen ju mer tyngd man lastar i den...

Men ingen "regel" utan undantag kanske...

När vi åkte till stallet gjorde vi föresten ett riktigt norrtan-nybörjar-misstag och hamnade mitt i "cortegen" av bilar som vid den tiden defilerar förbi hamnområdet och stannar i korsningen för att böööörna asfalten svartspårig, luften vitbolmig och däcken fullständigt oräfflade... till åskådarnas stora förtjusning och ivrigt snurrande med högerhanden.

Som en förblindad fransk katt bland amerikanska hermeliner i den där hälsovådliga röken...