Schaman 9 år

Han är född 29 april, Mano, och på sin födelsedag brukar han få knäckebrödstårta med betfor-fyllning o äpplen o morötter...

Den blev inte så "konstfärdig" i år men 9 åringen slukade den utan att klaga det minsta på utformningen...

Katten ville också ha tårta...

Lite betesinvänjning sen och bus på banan i skymningen...







Det är kallare igen nu efter några väldigt fina, nästan ljumma vårkvällar.

Hästarna går i a f äntligen ute dygnet runt sen kanske 1 vecka tillbaka och även om det bara är "tråkiga" vinterhagen än så länge så det känns det mer naturligt än att stänga in dem i en låda...

Jag brukar kunna få lite ångest över det ju... Det där med stäppens vilda kungar o allt... och fast jag vet att det verkar som om de gärna står inne också så tar det emot... nånstans att vara så "ego" att man håller ett djur som sin "slav"; stänger in, "mutar" med felaktig kost, förmänskligar och "begär" saker av som strider mot nästan alla dess instinkter, naturliga beteenden och levnadsförhållanden...

Vi intalar oss att hästarna tycker om att bli ridna, äta alldeles för "fet" mat och stå inne i en liten låda... ja, bli förmänskligade... men innerst inne vet vi väl att vårt levnadssätt inte ens passar människor nu för tiden... för lite rörelse, för mycket (eller lite) av en felaktig kost, för komplexa stimulanser o in-puts för vår fortfarande ganska simpla hjärna och alldeles för lite sömn egentligen...

När jag tänker på det här får jag... inte ångest kanske, man får gilla läget, liksom... men lite dåligt samvete och en ganska stor skamkänsla över att vara människa... faktiskt... och det fortsätter ju med isbjörnarna o växthuseffekten o pandorna o ...

Vilka felaktiga prioriteringar, vilka dåliga val!!!

Ameh herrreguuud... hur galet ångestframkallande ÄR inte det???

Att inse att man ÄR en sån... som anser sig vara "skapelsens krona", som anser sig ha ett val en fri vilja, som anser sig ha rätten att bestämma över andra varelser... bla bla bla

Nä, ju mer man tänker på det, desto mer måste man, om man har nåt i skallen skämmas över att man är människa... åtminstone vi i "nord-väst"samhällen som BORDE kunna göra andra VAL!!!

Men sen äter man nåt onyttigt o gott och dricker statoil-kaffe o röker en cig o tar den med fossilt bränsle fulltankade och ack så bekväma bilen till stallet... Och där kommer egna "slavhästen" i galopp mot en o gnäggar så där förväntansfullt o hjärtevärmande för att lura oss att ta fram den där maten o man går på det helhjärtat o samvetet är dövat o magen är mätt o hästen ser så glad ut när vi rider ut o vårfåglarna tvittrar (med långt mer än 140 tecken) ännu några år o vi svär lite över de där jobbbiga insekterna o klagar på nåt trivialt och vildheten och instinkterna och NATUREN trycks in i nåt hörn och sen åker vi hem och ser på tv eller sitter några timmar framför datorn och suckar lite över att det är så tråkiga program eller att spelet "laggar" eller bla bla bla...

Och isbjörnarna och pandorna och alla stäppens vilda kungar arkiveras i hjärnans källare under fliken oviktigt...och det är inte så ofta... alldeles för sällan... som jag tänker på detta skamliga och egentligen tänkte jag bara skriva ett kort inlägg om att Mano hade blivit 9 år och lägga in ett par bilder men nu blev jag "carried away" igen... sorry, sorry again!

A trip to the Aland Islands

I söndags åkte hela vår dysfunktionella familj en sväng till mina hemtrakter för att fira att systerdotter L konfirmerat sig...

Det var vackert väder på överresan från Grisslehamn...

Geta kyrka ursprungligen från 1400-talet, helgad åt St Göran...

... och kyrkomuren,

även den med stråk av den åländska röda graniten!

Konfirmanden själv med St Bernhardshunden Bob.

Efter konfirmationskaffet styrdes kosorna till "värsta djurparken" hemma hos syster Å och dotter L som, tillsammans med kompis S har samlat på sig en hel drös med animals...

Lammen Ture o Snuttan, tjatiga men ack så söta!

Minigrisen Bella, en efterhängsen typ...

Två väldigt sociala afrikanska dvärgsgetter... små "rymmare" som därför hade "straffkommendering" inomhus tills nya stängslet var klart...

(Å: var de namngivna? Kommentera!)

Fjordingarna

(Isko (?) o Elmer)

L sadlar 3-åriga fjordinghingsten som är under inridning...

L och Matrix, aka Matte

(Den röda graniten igen...)

Valle vilade i hagen

Vackra tuppar o hönor fanns där också...

Och katter o kaniner men dem tog ingen några foton på, tydligen...

Och en av min pappas veteranbilar, som startade utan problem...

Och traktorer och släpvagnar och släktingar och underbart vårväder och trevlig samvaro...

En kort men intensiv Ålands-trip.

Pärlor för svin?

Utanför mitt "favorit-fik" Statoil stod en släpkärra full med glädjeframkallande frukt o grönt. Gubbarna som körde hade hämtat härligheten från en matvaru-affär på Lidingö som annars hade slängt alltihop...

Nu skulle vildsvinen, som håller till runt Svanberga, få fin-middag...

Hmm, jag anser mig vara djurvän men vilda grisar i våra rid-skogar är jag lite skraj för faktiskt och tycker inte de behöver så fin mat...

********************************************************

Nu har jag fyllt på med bilder från stallmötet och uteritten förra lördagen

Klicka på länken eller scrolla ner till 19 april

Scott o Stendahls syndrom...

Nu blir det antagligen så där känslosvallande igen... jag tänker nämligen försöka beskriva en konstupplevelse...

Så, om Du är lactos... nej, jag menar pathos-intolerant så är det bara att klicka ner nu, så Du inte förstör tarmluddet, för här finns en risk för att det blir patetiskt t o m.

De färgade orden är "förklarande" och numera fungerande länkar!

Johan Scott är numera professor på konsthögskolan i Stockholm och en virtuos målare av abstrakt modern konst sen debuten i början av 80-talet. Han är född på Åland och jag såg hans utställning -82 i Mariehamn.

Jag var mitt uppe i sen-adolesensens känsloström då... ett riktigt "emo" var jag... även om begreppet inte fanns på den tiden.

Det var troligen också då som mitt intresse vaknade, för den slags konst som jag kallar för "på riktigt"... ett högst personligt konst"begrepp"...

Konst som är "på riktigt", är för mig, verk som bygger pathos... är full av symbolik... alltid expressiv och subliminal... Något som konstnären är väl medveten om...

De verk jag fastnar för är, (inte alltid men) oftast abstrakta... sällan figurativa, även om den föreställande konsten kan vara nog så symbolisk och subliminal förstås!!!

Kanske det viktigaste med den där "på riktigt-konsten" är hur den bygger upp en undermedveten känlsa... något odefinierbart inom betraktaren... på samma sätt som drömmar sänder den ett budskap "from behind"... som för att upplysa det medvetna jaget... visa på det som är bortom verkligheten men som har betydelse för hur man medvetet förstår sig själv och omvärlden...

Ameh Herrreguuud, igen... nu blev det flummigt, men jag tror inte att jag, som ju inte är någon konstvetare kan beskriva det på något tydligare sätt.

Nåväl, när jag såg Johan Scotts enorma tavlor med tjock färg, lager på lager, första gången där hemma på Åland för över 25 år sen, var de som som stora dörrar till det subliminala... Ljussatta så att de återspeglade sig i golvet... som bottenlösa brunnar eller öppna källarluckor till ett undermedvetet man kunde stiga ned i, drunkna i... simma i om man vågade...

En installation med vad som vid första anblick helt enkelt var fem små "hyllor" i halvgenomskinligt glas uppsatta på rad, var vid närmare betraktelse ljussatta så att skuggor och strimmor av ljus möttes och bildade ett helt landskap på väggen...

Nånstans här när mitt medvetna jag SER... och verkligen INSER hur estetiska former, färger, ljus och kontext kan skapa en värld utanför, bortom verkligheten... formas ett nytt universum som är subjektivt och gränslöst men som kan DELAS med andra SJÄLAR och en känsla av att ALLT hör ihop och ÄR samtidigt väller in, sväller över...

Sinnesvidgande droger kan inte tävla i den eufori som sköljer över den som UPPTÄCKER dessa inre landskap, dessa undermedvetna oceaner där man kan simma med själsfränder...

Jag lovar att jag var hög... hallucinerade... helt utan "artificiell prana" och efteråt har jag förstått att jag då balanserade på den kant som skiljer en vanlig, härlig konstupplevelse från den som framkallar Stendahls syndrom!!!

Jag har bara sporadiskt följt Johan Scotts karriär sen dess. Såg något på Moderna för ett antal år sen och läst lite på nätet och jag tycker det är underbara tavlor som är "på riktigt" men de har inte gjort mig "psykotisk" någon mer gång...

Johan Scott

Ett hårigt trögdjur

Allt har sin kausalitet...
och symbolik...

En sengångare lever på näringsfattig kost och spar energi genom att röra sig långsamt och sova en stor del av dygnet. I fångenskap sovs det mer än i frihet... inte oväntat kanske.
De lever dock upp till tre gånger längre i fångenskap...

Det växer speciella gröna alger i dess päls...

Den ser dåligt och har urkass hörsel men kan lukta sig till om en gren de tänkte klamra sig fast vid är rutten...

Sengångaren systematiseras under ordningen "hårigt trögdjur" och kunde vara en beskrivning av Mähätanten just nu...

Länkningsförsök och lördagens stök

Någon killar Mano under hakan...

Links

Testar nu då att "linka" lite snyggare till stallkompisarnas bloggar: här är en... och så en till; från Cixis "matmamma". Så har vi Villes matte och Bonzaijs...Om jag fattat rätt så var det ju inte svårt förstås men lite omständigt ju!

Lördagen

Ja, i lördags visade aprilvädret verkligen upp sin kreativa sida och ändrade sig var 20:e minut... Sol, hagel, sol, storm, snö, sol...Så vi -hästmänniskor- som samlats för stallmöte och grillning vandrade ut och in och ut igen med bordet, a la reklamen, för nåt år sen... den med sillen o midsommarvädret...

Alla "tanter", utom Li som fotar...

Verkar som om jag drar nån "ketchupskvättande" rövarhistoria...

Har lite pics från vår gemensamma uteritt på morgonen innan stallmötet också men nu sitter jag vid F's laptop och den har ett sånt där äpple på framsidan och jag har inte riktigt fattat alla funktioner... eller nån alls, känns det som... för nu kunde jag inte komma åt bilderna som jag hade i lilla kameran heller... Kan ju inte vara så svårt men, nänä, idag (natt) är jag osedvanligt... eller ja, sedvanligt... TRÖG!Uppdaterar när jag kommer åt en pc som vill vara min vän...

************************************************************

26 april

Fixat nu... med sonens dator som är "snällast"...

Tv: Bonzaij o Fiammma funderar över varför alla är inne i stallet den här tiden på dagen....

Th: Cixi undrar vad hennes matte egentligen håller på med. Ville och Ivar har heller ingen aning....

Schaman försöker charma först M och sen Li med en puss... o det lyckades; han fick sin morot!

"Ridskole-varning" när alla väntar på "signal" att gå ut...

Uppställning på stallplan alla utom Ville o T . 

Fr v:

Bonzaij o Li

Fiamma o M

Ivar o A

Lukas o S

Mano o jag

Cixi o J

Sen red vi B'sson rundan på spralliga hästar, i ömsom sol ömsom storm o hagel...

Taylor Mali

The Partisan

By the Rivers Dark

"Nu ska vi si"...

(ålänning)

..."män de finns ju många sätt o man måst html:a... jag  kan inga de jag inga"...

Vem kan de va...

Nu har jag sett den på så många bloggar... ni vet en sån där "utmaning" där man svarar på frågor om sig själv på olika sätt; tex att alla svar börjar på samma bokstav el liknande.

Just den här utmaningen går ut på att man svarar med olika låttitlar från en och samma artist... som man själv väljer efter tycke och smak då.

Nästan ofattbart tönt-nördigt men ganska kul för det... på nåt underligt vis...

Man får i alla fall tänka till lite grann... det är väl inget rough gym-pass för hjärnan men lite "husmorsgympa" kanske... åkniip, åtöj, åböj...

Swell in da well, here we go, nerds... tänkte att Ni får "gissa artisten"...

Är Du kvinna eller man?: "I'm Your Man" (?)

Beskriv Dig själv: "You Know Who I am"

Vad tycker Du om Dig själv?: "Avalanche"

Beskriv var Du bor för tillfället: "By the Rivers Dark"

Om Du kunde åka nånstans, vart skulle det vara?: "The Land of Plenty"

Favoritfärdmedel: "Memories"

Din bäste vän är: "Last Years Man"

Din favoritfärg är: "Famous Blue Raincoat"

Hur är vädret?: "Ha(i)llelujah"

Favorittid på dagen: "Night Comes on"

Om Ditt liv var en tv-serie vad skulle den då heta?: "Lady Midnight"

Vad är livet för Dig?: "Passing Through"

Det bästa råd Du kan ge: "Be for Real"

Om du fick byta namn, vad skulle Du heta då?: "Iodine"

Favoritmat: "Bird on the Wire"

Dagens tanke: "Why Don't You Try"

Hur skulle Du vilja dö?: "Light as the breeze"

Din själs nuvarande tillstånd: "A Thousand Kisses Deep"

Fel Du kan leva med: "I can't Forget"

Ditt motto: "True Love Leaves No Traces"

Mänjomänvisst, no var dä Leonard Cohens låttitlar dä...

Värsta sweet-sorrow favoriten!!! Och det har det varit ända sen en Atensk duggregnskväll nån gång i slutet av sjutti-talet (eller i början av åtti kanske), en kväll (och vecka) som jag tillbringade med en tågluffsfling... en grekisk semester-Adonis som taaalade med mitt "20-årsjag" om liv o död, om makt o moral, om frihet o värderingar o kulturella skillnader... om "den fria viljan", om varats obegriplighet och... ja, Ni vet, alla de där eviga, existensiella frågorna som hör adolescensen till...

I bakgrunden Cohens hesa baryton... "Famous Blue Raincoat"... bl a...

AMEH HÄRRRREGUUUUD!!!
Jepp, och det var verkligen verkligen så patosfyllt som det låter... som det kanske alltid är, när man är snart 20 och ute i vida världen och det duggregnar... och det är klart att Cohen och hela hans vis-skatt ETSADES fast i min hjärnbark.

Såg honom, Cohen alltså, i Helsingfors nåt år efter duggregnskvällarna och på Konserthuset i Stockholm senare ändå; nån gång i början av nitti-talet; med gitarristen Javier Mas på bandurria och bouzouki och Cohens röst nu nedrasad i basläge.

Ameh Härrreguuud säger jag, vad MAGISKT!!!
Magiskt är ett lätt patetiskt ord i såna här sammanhang men det är vad Cohen-frälsta världen över tillskriver artisten och poeten... och jag kan inte annat än stämma in i lovsången!

Sen gick han i kloster. I fem år, tror jag, var han zen-buddistmunken Jikan... betyder tystnad... det läste jag nyss på nån Cohen sida.

1999 lämnade han munklivet och tog upp sin singer-songwriter bana igen... Han har ju skrivit poesi och romaner också; inte lättlästa... fyllda med symbolik och nån slags galgbalanserande blecksvart humor kring ämnen som andlighet, erotik och djupaste depression.

Förra året var Cohen, för första gången på evigheter på världsturne. Nu 74 år gammal och enligt honom själv, med ålderns rätt, gladare än nånsin.

Och vital som en cobra (eller nåt?) var han när vi såg honom i Globen en oktoberonsdag. Han klarade av det, gubben, och med råge!
Alla Cohen-nördarna där på Globens plastsäten fick rejält med valuta för pengarna, för här levererades favorit-hymner från hela hans, över 50-åriga karriär i en tre timmar lång konsert... Och han trollade med humanism o ödmjukhet o svart humor o "sweet-sorrow" så det blev så där stort och patosfyllt och MAGISKT igen... nä, jag skäms inte ens!

Det finns säkert tusentals klipp på gjuutuub mfl men jag är fortfarande helt imbecill, tydligen, på att länka snyggt eller lägga till video här... jag har försökt fråga datornördarna jag känner men de kanske vill hålla den hemligheten för sig själv... eller så fattar jag bara osedvanligt trögt... vilket som, jag kan i a f inte... kanske kan nån av Er hjälpa mig?

However, "Chelsea Hotel" gömmer sig förhoppningsvis under nedanstående...
En riktig damn good röd-tjuts-favorit (bland många)

http://www.youtube.com/watch?v=pGfgMYfdBFc&feature=related

Määh, nu vart det ju så där långt och halvseriöst och a-ha-hallvarligt igen... ATTANS!

Konstateranden

man är inte sämre än att man umgås med:

tänkare, filosofer, innovatörer och konstnärer om morgnarna...

Frukostdags på morgonfritids betyder omkullvälta juiceglas och filosofiska diskussioner.
Den lilla kvartett av tänkare som satt med mig i morse dryftade dock denna gång mer världsliga ting (inte sällan inspirerade av lokalblaskan).
De eviga frågorna fick alltså idag ge plats åt konstateranden som:

"senil är man när man är så gammal att man glömmer hur gammal man är", känner att det är visa och ganska trösterika ord från några som är så långt ifrån förfall och förgängelse att senilitet inte ens är en skugga vid horisonten

"debatt; det är när man battlar... som på guitarr-hero... fast med ord i stället"
Så sant som det är sagt...

och; angående några av australiens aboriginstammar som inte firar (inte alls bryr sig om) ålder och födelsedagar, men de ställer till med jättekalas för hela byn varje gång de blivit bra på något speciellt eller lärt sig något nytt; ja LEVLAT!!! (då tar de sig också ett nytt namn...):

"då skulle man ju kunna ha kalas varje dag... för vi lär oss något nytt hela tiden!"
Ett konstaterande som värmer ett pedagoghjärta... den medvetenheten om utveckling och lärandeprocesser är ju vad vi arbetar med varje dag... Att det sen kanske mer var en önskan om kalas och sockerkickar varje dag, det ser vi bortom och skrockar lite förnöjt i stället.

Mitt jobb har sina fördelar... dessa små filosofer får mig att se ljust på framtiden nästan varje morgon!

När sedan frukosten är avklarad vill ett barn spela schack med mig och ett annat Twister... men där går gränsen för vad hjärna och kropp hos en som redan skymtar seniliteten bakom nästa udde klarar av, i alla fall innan 12.00 AM!

Eviga frågor

I morse höll jag på att bryta nacken i trappan redan innan tiden själv hade vaknat.

Senare, på jobbet, 06.30-tiden, tappade jag hela kaffeburken i golvet vilket medförde att jag vid 06.32 s-t-ä-d-a-d-e (!)... tär på en bohems krafter, vill jag lova.

Nå, 06.48 fick jag ändå lite hopsopad koffeinsoppa i mig och på tröjan.

Fritidsbarnen var dock, som vanligt, "sköna lirare" och vid 7-tiden var vi igång och frukost-diskuterade saker som

"om det finns liv på andra planeter" och "om rymden tar slut nånstans" (plättlätta frågor för en überpedagog som jag med snusförnuftig vana att bolla tillbaka frågan till barnen)

"vilken schlagerlåt som var värst" (svårare fråga då jag inte hört en enda; kunde inte bidra med nåt vettigt eller ens snuspedagogförnuftigt)

"vad Döden egentligen har på sig under den svarta kåpan" (detta efter att ha sett en seriestrip i tidningen där döden tydligt hade röda underkläder på sig... inte heller i denna "issue" hade jag nåt givet svar...) och

"vem som kunde tänkas vilja stjäla två tvättmaskiner i Rimbo" (inte ens poliiisen kunde svara på det enligt lokaltidningen, så vi stod rätt svarslösa i många frågor där, barnen o jag, och klockan hade blivit 07.42 och jag tänker att frågorna alltid är viktigare än svaren!!!)

Väl hemma sen, efter jobbet, blev jag mot min vilja involverad i en diskussion av det kverulanta slaget... med en vuxen och fick alldeles för många SVAR... inga frågor.

Gick in för lite"consolation-surfing" bland proffsbloggarna... men va f-n... vilka hisnande innovativa jävlar och kreativa bastards det finns... man får ju prestationsångest! Något som det var åratal sen jag la längst in på översta hyllan i garderoben, trodde jag hahaha!

(Sonen spelar sin påsklovsreggaemix på akustiska guran nu; låter hur bra som helst... "no woman no cry" (bl a) är inte helt lätt att göra en cool cover på... men han gör det! Jajamen!)

Well, well, det här inlägget kom till enbart för att jävlas med mitt spirande (aldrig slumrande!) "minority complex" och därför ska jag avsluta med den sämsta bilden jag hittade i kameran.

Från igår kväll när vi red ut... Bilden usel på alla sätt och vis men kvällsritten, ackompanjerad av näktergalen var inte usel på ett enda sätt eller vis!!!

Paul Klee

Paul Klee. Bara bäst. Och så där på riktigt! Favorit-konstnär! All time!

Nuförtiden sitter man ju och tappar hakan när man ser alla dessa digitala konstverk, halsbrytande innovativa.

Men då kommer jag att tänka på Klees ofattbart mångtaliga och hos mig Ömhetsframkallande konstskatt.

På riktgt, som sagt; olja eller akvarell på duk, 1900-talets början o mitt, förvisad av diktatorn som "entartete Kunst",  expressiv naivism, tavlorna små irl men färgerna exploderar... Konstnär med stort K!!!

Klee:

"Färgen har mig. Inte längre behöver jag jaga efter den. Den har mig för gott, jag vet det. Detta är min känsla i den lyckligaste timmen: Jag och färgen är ett. Jag är målare."