manotantens strategier

tisdag 7 april 2009

Vardagens fascistoida drag

I dag har det varit en skumt dimmig dag här i Norrtälje. Dis och råkall nordlig vind... vårsolen där nånstans ändå... brevid allt det fuktiga råa.

Sina första fascistoida tendenser visade Dagen upp när jag vid 8-tiden i morse skulle till stallet för att möta upp Ove Hovis, som verkar Manos hovar, och jag upptäcker att bilen är helt död... av någon anledning... helt trivial antagligen... visar det sig... sen.
a


Tänkte jag skulle hinna med bussen... springer... men hann gjorde jag ju inte, det var väntat. Cykeln redan i stallet... har inte "fått" nåt kaffe... hade ju tänkt köra förbi Statoil för morgonfikat...


Köper - inte lika gott - kaffe på pressbyrån vid busstationen och en macka och ringer hovis som ju kommer söderifrån och kör igenom stan, så han kan plocka upp mig på vägen... så får jag cykla hem sen då, tänker jag.

I stallet står hästen Lukas och hans matte S och väntar på deras hovslagare som är försenad, men som dyker upp till sist och tar sig an skoning av Lukas som behöver specialsvetsade skor.
S har brått till jobbet och hovsmeden lovar släppa ut Lukas i hagen sen.

Mano som ju är oskodd tar 15-20 minuter att verka... går som smort (ovanligt o-fascistoid-t för Dagen). När han är klar släpper jag ut honom i hagen igen och tvekar... kanske kan jag ta bussen tillbaka eller, ja så cyklar jag väl då... eller kanske...
Lukas hovslagare är nu i svetsartagen på riktigt och propparna ryker... på riktigt.
Letar proppskåp först... urfallna proppar sen... hittar inga...
Hovslagaren lånar ström från övre stallet och propparna ryker där med...
Nu letar jag proppskåp i två stall... och hela byggnaden tycks helt plötsligt fylld, både invändigt och utvändigt, med skåp och proppar och jordfelsbrytare och trefasuttag och...


Det tar sån tid sånt där innan det ju till sist ändå ordnar sig men egentligen skulle jag ju varit på jobbet för länge sen jag med... och KALLT om händerna hade jag... bohooo...

Sen har dagen liksom bara fortsatt vara fascistoid med småsaker, småsaker... men hela tiden, hela tiden...

Man får helt enkelt tänka: JAAA, precis det här ville jag skulle hända, precis, just nu!!!
a

lite ironi lättar upp...

6 kommentarer:

Irene sa...

Visa dagar vill man bara stryka ur almanackan. ALLT går fel från morgon till kväll. Känns som "den onde" är efter en. Allt enligt Murphys lag... Brukar tänka lagen om allts jävlighet....
Tur att det kommer nya dagar!

Irene sa...

ps Roliga bilder!!!!!!

manotanten sa...

Tack.
Ja, Murphys; lagen om alltings jävlighet eller OM nånting kan gå "snett" så kommer det att göra det... vissa dagar stämmer den till hundra...
Större fadäser blandas med småsaker som att spilla kaffe, ja tappa allt man tar i, att man glömmer saker hela tiden och måste gå fram och tillbaka för att hämta dem och när man vandrar så mycket blir man trött och slår i nån tå eller ett knä... småsaker ja, men som sagt, när de händer hela tiden blir man nästan... ja, väldigt trött.

Rosa Grep sa...

Bläärk, vilken dag! Det blir som en neråtspiral också, speciellt om man(/jag) tappar humöret och tycker det får vara nog. Då är allt jäkelskap som händer efter det bara för att retas!

Och förresten,vilken härlig slogan!
"You can sleep, when you're dead!"
Fick mig att skratta gott.

manotanten sa...

Ja att tappa humöret är ju lätt om hela dagen är "fascistoid"...
Det är därför jag ville ha (eg lite läbbiga) Borats tummen upp på näthinnan...

Kajsa sa...

Jag fick i alla fall ett gott skratt, tack för det och för hela din underbara blogg.

 
web statistics