Första hjälpen för existens-skitnödighet

När man är nere, ledsen, orolig, stressad, egomästrande, prestigenervös, prestationsångestladdad, självföraktsegohatcentrisk... orden kan bli hur långa o många som helst... och det spelar ju ingen roll egentligen vad man kallar det...
men när man blir "existens-skitnödig" på något sätt tycker jag man SKA lyssna på:

Tadammm!

Reggae

denna musikstil som med:

-sitt calypso och mento inspirerade "rock-steady-tung-gung" i baktakt...

-sina vackra, "mystic-soul-fulla", ofta rätt vemodiga melodislingor...

-och sina texter fyllda av socialt patos och kärlek till mänsklighetens svagheter likaväl som till gudomligheten Jahs allstädesnärvarande existens...


Ja reggae; som med allt det verkligen KAN:

-förändra ett sinnestillstånd på en kvart

-få en att gråta... tillsynes helt utan anledning ELLER med känslan av ÄNTLIGEN...

-få en att skratta som vid intag av någon artificiell prana...

-få den mest stiffa IT-konsulten att dansa som om denna dagen var den sista...

-få hela den dysfunktionella familjen Reinholtz att enas för en stund...

-få proportionerna att landa!!!


En musikstil -som ju eg omfattar tiotalet genrer- och som ligger så långt ifrån:
den nordiska kylan,
den västerländska strävsamheten,
det gammeleuropiska allvaret och
den amerikaniserade ytligheten
man kan komma, men som taaaalar även till oss... vi "white-trash-people" från Babylon...

Ja, rasta-root-reggae-rytmerna talar till något i vårat innersta inre;
från nån gen; för länge sen glömd o gömd... från ett kollektivt undermedvetet... från en tid när prestige, nervositet, ängslan och oro "enbart" handlade om överlevnad; om jakt och flykt...






Marley himself blowing through the air i Dortmund... från den, vad jag förstått, legendariska Uprising turnen bara ett år före hans död i maj -81... natural mystc; min "theme song"...

Robert Nesta Marley; ikonen...





Och inte går de nya av för hackor heller... faktiskt ännu mer patosfyllda melodier och skönt, riktigt "existensskitnödighets-befriande-skönt" jäkla baktakts tung-schwung-gung!!!







Och mer finns det... så mycket mer.
Och när existensångesten lugnat sig... chillat ut... då kan man leva ett tag till i Babylon