manotantens strategier

torsdag 4 juni 2009

SUA

Sommaren var kort i år; tre dagar och sen blev det oktober igen; 5-6 grader, styv kuling och regn, förstås. Man tappar andan av förtjusning över vårt fina year-around höstväder...

Och attans så MYCKET att göra o tänka på just nu... både på jobbet o privat... och så sonen som tar studenten, egentligen borde jag ju planeeera o fööörbereda... men konstaterar att nu är det definitivt inte nödvändigt att t ex städa eftersom jag kommer att behöva göra det precis innan släkten kommer i alla fall... så, ja, nu har det förfallit totalt. Skönt det.

Knappt nåt man kan förbereda, har jag kommit fram till... faktiskt... att vår hyreslägenhet har en frys installerad (ingår i hyran t o m) det har jag förträngt och det är förresten mycket mer "challenging" i att göra allt natten innan, eller hur.


Så då kan man ju sätta sig och försöka uppdatera bloggen lite i stället...
För som Ni ser har jag ju inte haft tid med det alls på ett tag nu... iaf inte innan jag verkligen kom fram till den här icke-förberedar strategin...

En massa halvfärdiga inlägg har jag ändå skrivit de tio minuters-stunder jag haft mellan jobb, ideella uppdrag, konfirmationer, stall och struligt family life...

Och för första gången tror jag att jag har lidit av SUA... aouch!

Status Update Anxiety; en ny folksjukdom enligt forskare i USA.

Alltså ångest över att inte vara uppdaterad... på facebook, twitter, bloggen etc... allt det där... sörjiga på nääätet.

Eller som Annika Lantz twittrade för några veckor sen;
"Herregud, jag har inte mikrobloggat på hela dagen. Känner mig skyldig och lättad på samma gång. Alltså samma som när jag har mikrobloggat."

Näh, men nån slags noja blir det o sen plötsligt duger ju ingenting av det man skrivit och DET var ju inte meningen... att det skulle vara prestige och prestation att skriva lite trams på nätet, utan mest REKREATION och lite "kreation"... eller kreativitet då... och skrivet i farten liksom.

Ja, så nu är det dags igen att posta saker som man eg inte vill posta... för att de inte är klara eller färdigtänkta eller spirituella eller whatsoever... nej, då är det bara att göra det i alla fall så man inte går och får nån slags prestationsångest eller tänker att det måste vara essens och form och fason på da shit...

Så... postas härmed; diverse halvfärdiga trams-inlägg, daterade då jag skrev dem... bara för att liksom jäklas med mig själv och min larviga begynnande prestige-SUA!

2 kommentarer:

Tina sa...

Tänk att man(man= en stor del av mänskligheten) bara MÅSTE göra "måsten" av allting. Och ur måsteträsket kommer man inte så lätt.
Å nu måste jag gå ut med hunden......fast det hör inte till dom mer traumatiska "måstena"

manotanten sa...

ja, måsten är traumatiska
och underligt sköna när de är gjorda
OM de blir gjorda
och det blir de väl
om de är riktiga måsten
va nu det är

jobbar hårt med att inse det där
att måstena inte behöver vara så ångestfyllda
det går så där
men man stretar på

och vissa måsten är ju lust egentligen
speciellt de där djurmåstena

 
web statistics