jobbet, stallet, hemmet, kroppen...
Jobbet har kännts så ovanligt tungt och oinspirerat denna höst, riktigt jobbtrött är jag och det är inte vanligt för det är ett fritt, bra och glädjefyllt jobb egentligen. Nu känns det som motsatsen.
I stallet har jag heller ingen ork och ingen ridinspiration alls nästan... Kallt är det också och för ovanlighetens skull, hos oss, så pågår en del sånt där energistjälande tjafs som har en tendens att dyka upp mellan annars så kloka stallkärringar. Tjafs som jag undviker så länge det går, jag brukar inte hoppa på det tåget någonstans men det tar energi i alla fall att som nu ha det runt sig. Som vanligt handlar det om petitesser och hålls hittills ändå på ganska låg växel så det går väl över får vi hoppas och tro. När tanterna tröttnat på att tjata...
Hemma strular i stort sett allt på alla plan. Saker bara går sönder... det är så mycket som går sönder!!!
I kroppen trivs jag inte alls... Eftersom jag varit sjuk fler gånger denna höst; fler gånger än under ett helt år i vanliga fall så har jag rört mig mindre och det märks! På omfånget men mest på orken! Har ingen som helst uthållighet och det stör mig. Man behöver sin ORK om man ska palla att vara heltidsjäklaarbetande, halvsekelgammal, självmedveten, reggaesnyftande, granitvemodig, konstförundrad hästnördstant med besvärlig själ...
Men, har liksom ingen uthållighet alls nu, varken fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller emotionellt.
Utmattad på alla plan!
Och det stör mig!
Som sagt.
MEN!!!
På jobbet finns finfina arbetskamrater, nästan alltid med ett skämt på tungan...
På skogsturerna i den bistra vinternatten är min svarta, vackra Schaman fullständigt överströdd med gnistrande, glimmande sexuddiga silverstjärnor!!!
När vi samlas hela familyn på udda köksstolar och skrattar och skämtar så rått och jammar fram nån riktig reggaesnyftare tillsammans (eller Passenger för den delen)... jomenvisst finns trygghet och trivsel då. Äkta kärlek...
Kroppen... den vill bara sova nu; verkligen vila sig i form och det ska den få göra (!)... så mycket det är möjligt... för jag antar och hoppas att allt detta lågvatten mest beror på mitt, för tillfället försvagade immunförsvar... Och den är ju så lojal min kropp och återhämtar sig väl... bara den får; lite vila, lite riktig o "smart" mat och mer av den där långsamma,sega motionen våra människokroppar är gjorda för... ända sen vi vandrade över savannerna.
Jo, nog är det så alltid....
aW.jpg)
3 kommentarer:
Låter botten... då går det bara att ta sig uppåt nu!? Nä fy så klämkäckt, nu skäms jag lite över mig själv... dessutom vet man ju att "peppar peppar ta i trä" den där botten bara är en myt. Hålet är en avgrund... Eh jo... OT
Men ta dig en paus, spara på krafterna, dra dig undan. Ja det låter bättre. Tror jag, men jag har ju en tendens att vara enstöring ibland. Egentligen låter det ju värre... instängt. Hu och hå.
Vi kan väl säga såhär istället...du får glädja dig med denna tanke: Om vintern fortsätter såhär kommer du slippa alla nippertippor i vår. För de kommer ha frusit ihjäl!
Tror du gör klokt i att "ligga lågt" när det gäller gnäll i stallet. Tråkigt när folk ger sig på varann o vet bäst, trots att det kanske inte är så illa menat. Sånt suger bara musten ur en. Man får försöka eliminera alla slags energitjuvar!
hahaha, ja man behöver grova skor o tjocka kläder för att klara den här vintern... och sånt tar väl inga nippertippor på sig
tyvärr finns det ju gore-tex kängor o kläder som är både varma och snygga... och skitdyra (bohoo) så de rika nippertipporna kommer att överleva... o de är ju de värsta...
nä, ska inte vara så neggo nu... är bättre...
och snoozedemonen har skickat vykort från hallstavik, skriver att de har jättekul där; i måndags fixade de så att hela 19 st försov sig till dagskiftet vid pappersbruket...
ja vi har ju lite nytt folk i stallet och endel har nog svårt med förändringar... o att lära känna nya människor ÄR inte alltid lätt nej...
hästarna är bättre på det.
Oftast, som nu, börjar sånt här tjafs med att man vill alla väl, (framförallt hästarna väl) men så tolkas o misstolkas saker på olika håll... information som inte riktigt går fram osv
själv är jag som sagt nästan aldrig direkt involverad eftersom jag alltid försöker undvika alla såna energitjuvar... håller mig passiv men även det tar ju lite energi, tyvärr...
men det är lugnare redan och jag tror det ordnar sig bara alla lär känna varandra lite bättre...
Vi är olika men gemensamt för alla är ju hästarnas bästa!
Skicka en kommentar