Nattduschat "barr"

Tisdagar, onsdagar o torsdagar har jag så mycket att göra både på jobbet, i stallet o hemma att jag oftast får ta natten till hjälp för att hinna med trivialiteter som att äta och duscha.

Just det där med att duscha på natten är lite vanskligt dock eftersom mitt hår... ...

...oj...kommer nån ihåg den tiden när man sa "barr" om håret... a, nu minns jag ju hur både min syster o jag var störtförälskade i samma stockholms-kille som kallades för Barret och som för oss lantisar hemma på Åland var det coolaste vi mött då, tror jag. Riktigt "groovy" 70-tals "barr" hade han förstås och av nån anledning (kanske hade hans familj hyrt en stuga eller nåt...) höll han o hans kompis till hos oss på mormors gård en sommar. Vi var väl en 10-12 år och vi var kära i kompisen med, det funkar när man är 12...

Minns hur vi brottades i höladan, seriöst mätte våra krafter, då innan puberteten helt slog ut våra möjligheter till vinst... för jag vann alltid... uppväxt på finskt rågbröd och åländsk havsluft var jag en oövervinnlig amazon; urstark som den röda graniten och med en plog-ståls-vilja nedärvd ur generationer av segt bonde- och fiskarsläkte... sen mesade man väl ihop totalt i tonåren... men den kraften, den där råa urkraften finns ju där nånstans... alltid...

oj... just det...håret ja, mitt natt-duschade hår... det lever sitt eget tallbarrs-liv sen under mina få sömntimmar och jag är rädd för att skrämma de stackars barnen på morgonfritids med min vansinnes-look. Men de är så snälla och artiga och säger bara som häromdan att: "nej, du är bara lite rufsig där på ena sidan..."