Lars Eriksson
Har nog aldrig sett ett enda idolavsnitt och inte följt intrigerna runt deltagarna men har förstått att den här idol-larsen kanske hade lite attityd och var en aning arrogant...
Om han sen hade rätt eller fel vet jag alltså inte men hans släpiga och härligt Dylankomplexiga röst funkar ju helrätt i mina öron som sen länge härdats av vemodiga singer-songwriters och deras brustna existenser.
Lars 2
Lars Demian
Sen åratal en favoritgycklare. Vaudeville kornigt grovsaltad bitterlyrik... en positivhalarens ojämna, släpiga tangorytm, spruckna zigeunervioliner och kontrabasens krossade sammet...
Baske mig att ringarna under ens ögon mörknar en nyans.
Vissa av textraderna sitter som tuggummi i hår. Måste nästan klippas bort... eller så får de bli där... stelnade klumpar till sist... testarna ihoptrasslade
Men döden han är listig och han vinner som han vill,
vad säger man då till riddaren... jo, Lycka till
Lars 3
Lars Winnerbäck
Kan man ju inte värja sig emot, det går bara inte, hur gärna man än skulle vilja... men varför skulle man vilja det, förresten.
Det är ju som om demonerna och änglarna gått samman, lierat sig och hesviskar klingande vemodssvenska ord i ens öra... ord man minns så väl någonstans ifrån och som vyssjar sig in i de nordiskt mordiska svartljusa toner som skär genom cementen och baddar såren med salt...
Andra svenska vaggsångsänglar med horn headbangar instämmande; Bellman, Lucidor, Taube, Sundström, Wreswijk, Thåström, Lundell...
Nej helt onödigt att försöka värja sig emot, helt onödigt, faktiskt.
aW.jpg)
2 kommentarer:
Härligt!!!!!!!
=)
Skicka en kommentar