Flosklernas floskel

Carpe diem; att fånga en dag, har ju blivit den överanvända klyscha som så många kvasi-intellektuella halvkändisar bl a här på nätet älskar att hardcore-hata och rata i dag.

Ja, nu ja, när de äntligen förstått att det inte handlar om att omedelbart och ständigt ägna sig åt jordiska njutningar... att göra, uppleva och konsumera så mycket som möjligt varje fucking diem.

Nu ja, när de kanske insett att det inte handlar om att förbruka varje jäkla ögonblick som kan utnyttjas... stressa runt o ha bråttom för att hinna med världsliga saker...

Nu när de till och med verkar ha lärt sig att det inte handlar om att känna dessa oerhörda oceansvall när de gör (eller INTE gör) allt det där politiskt korrekta (eller inkorrekta... om de är lagda åt det hållet) som de så gärna och oavbrutet gör...

Ja, nu när de till sist insett att inte ens ett nätflashande av de över-perceptiva iakttagelserna de gjort under utlandsresan (eller bakfylleångesten) hjälper dem närmare känslan av att ha fångat nånting överhuvudtaget, allra minst en dag...

När de till sist fattar att ingen dag (eller ens en tjugofjärdedel av en dag) kan fångas och läggas i några fotografiska bojor eller fastkedjas med de korta (och för allt i världen vackra) strofer av adolescenspoesi som fladdrar likt fjärilsvingar överallt här i nätsmeten...
Eller, gud hjälpe mig, med svavelångestkryddade och bitterljuva minnen från den tid då det skars i handleder och/eller trippades med vad som då stod till buds...

Så, kanske har de nu äntligen fattat, att en dag är omöjlig att tillfångata... den flyr varje försök... som att försöka fånga den dröm man håller på att glömma... den slinker mellan fingrarnas grepp... ål-slinkigare ju hårdare och mer abstinent man håller om den.

Efter så många misslyckade försök att halstra sina diems på det intellektuella spettet blir det till sist outhärdligt för übertänkarna... och i en värld där alla söker omedelbara och ständigt nya kickar ratar och hatar de hellre den nötta klyscha som kanske missförståtts så grovt.

Hellre fly än illa fäkta liksom...

Ja jag har visserligen också länge föraktat flosklernas floskel för att den populäriserats och kommit att bli blott en flåshurtig uppmanig till mer och allt häftigare konsumtion av de rätta upplevelserna i de rätta kretsarna... nu, nu, nu, innan det är försent vid 25.

MEN NU när den ratas så grovt och kollektivt av den samlade intelligensian, för att den blivit main-stream så det skriker om det, då känner jag att Horatius gamla citat inte förtjänar detta öde, sin västerländska ytlighet till trots...

Och jag vet att jag kanske är ute på cykeltur i urskogen nu, men kanske finns det en annan betydelse gömd i citatet; en ursprungligare eller en nyare... i vilket fall en djupare och mindre kapitalistiskt flåsande...

Den engelska varianten "seize the day" betyder väl rakt översatt att "greppa dagen" och det ter sig något riktigare faktiskt då ett gripande är mer som ett famlande och ett sökande och dessutom äger något slags inneboende släppande i själva betydelsen... ett grepp håller man inte för evigt.

Ett fångande är mer statiskt och definitivt än ett grepp som kan släppas, lossas...

Jag tänker också under min vingliga cykeltur på det faktum att man så ofta ser det berömda citatet felskrivet på engelska som "cease the day"; vilket skulle betyda "upphör dagen" eller kanske avsluta dagen... och jag vinglar med hojen och tänker att DET kunde vara ett ödets ironiska misstag för DÄR kanske vi har något som känns mera rätt!!!

När dagen hör upp, stannar till... när man upphör att vara medveten om stunden... då tystnar det inre kacklet och kivet om dödsångest o lebensangst...
DÅ kanske vi kan tala om att ha greppat en dag... att ha plockat och tillvaratagit en STUND av vår flyende tillvaro här på jorden.

Och då närmar vi oss det väsentliga för min vingliga cykeltur.

"Because we are food for worms lads", som han säger, mr Keeting (Robin Williams), i Dead Poet Society.

Vår världsliga uppfattning om hur saker och ting ska vara; om de är inne eller ute eller om något ska få mediatid eller inte har så lite, så lite att göra med vad som står på vår verkliga agenda...

När vi hör upp i dagen syns för en stund vad som står på mänsklighetens to do list...

Vår jordiska levnad är kanske bara maskföda ja:

men stanna din dag ändå
jaga inte, försök inte fånga

upphör den dag
som kedjar dig

att fånga den dagen
är som att fånga sin egen svans

för dagen är du
och du är dagen

Hör upp en stund
stå i stunden

stanna dig i dagen
och dagen stannar i dig

men släpp den fri
bind den inte

för stunden är du
och du är stunden

Och nuet är bara en hinna
mellan våra minnen om då
och våra förväntnigar på sedan

så låt dem gå
leta inte längre

stunder och dagar är svansar
och
stunder och dagar
är du


Och så har jag lyckats trampa cykeln sned igen... att jag blev så DÄR klyschig o kvasidjup skyller jag denna gång på mina axoners och synapsmembrans serotonin- och noradrenalin-brist...


Bara för att genast vingla vidare och visa hur flosklernas floskel kan finnas mitt i min världsliga storstädning... när jag stannar upp (vilket är lätt när det kommer till städning) och plötsligt ser i vardagsbestyren vad som EGENTLIGEN står på vår mänskliga agenda:

Dammsugarsladden vill visa att kärleken är störst!

Ett hårstrå på tvättställskanten sänder också ett budskap om love.

Ja t o m sojakladdet... det som skrämde mig en kväll när jag kom ner i köket när sojaflaskan mig ovetande hade tippat omkull inne i kylen och nästan allt hade runnit ut över golvet... och innan jag fattade vad det var såg det ut som levrat blod och jag kände mig som nån i början av t ex CSI; någon stackars städerska el dyl som upptäcker ett mordoffer... (puh)

Ja, t o m det där väldigt svårtorkade kletet ville mana till kärlek!

... ... ... ... ... ... ...

Så carpe era diems, seize your everydays o greppa så många dagar ni vill trots att det är så ute enligt vår elitistiska intelligensia!

Men tatuera för allt i världen inte in flosklernas floskel på någon av era kroppsdelar...
vara de ädla eller ej!!!

Och kolla Robin Williams här nere som får vara lite motvikt till allt detta kvasidjup...