En sommar jävel...

Riktigt sänkt av nån anledning i dag... av nån sommar-prestations-ångest-anledning...

Jag får inte till den här semestern på nåt bra sätt.

Jag som annars blivit en jävel på att koppla av och bort och att "carpediemfloskla" mig igenom sommarens alla "måsten" och tillhörande fläng utan att känna nån vånda över allt som ändå inte hinns med eller "fångas"...

Jag som annars brukar vara en jävel på att inte ha förväntningar; utan kunna ta dagen som den kommer och vara nöjd och glad med det som blev.

Jag som med åren kommit att bli en jävel på att se det STORA i det lilla och faktiskt också tvärtom... att se det lilla unset av verklig äkthet i de stora gesterna.

Ja, jag som faktiskt kan vara en jävel på att verkligen ta semesterdagar för vad det är ämnade att vara; vila, återhämtning och av-koppling... att koppla av de där tyngsta vagnarna från tågsetet... så att lokomotivet Lena får det lite lättare att dra i uppförsbackarna... osv osv

Ni förstår vad jag menar...

Att jag numera, efter en hel del övning, blivit en jävel på att chilla...

Men i år infinner sig inte den där semester-chillen... inte på riktigt.

Jag har dåligt samvete om jag inte gör någon nytta alls... och jag menar det... det finns en hel del nytta som borde göras här (!) men det är ju inget jag nuförtiden nånsin brukar ha nån större ångest över. Men nu har jag det... på semestern!

Men jag får ännu sämre samvete om jag GÖR nåt nyttotråkigt... Då får jag ren o skär o rå o otvetydig ångest för att jag inte just då är ute på sjön eller i stallet eller i skogen eller på Åland eller i Skåne eller på stranden eller i nån hängmatta eller klättrar i berg eller grillar nåt djur eller dricker nån fantaaastisk drink...


Ja den här sommaren ger mig prestationsångest av en kaliber jag inte trodde lata jag var mäktig till... i alla fall inte now-a-days... jag som äntligen blivit en jävel på att SKRATTA åt både "seize the day" klyschor" och husmors-dämåhååner!

Men man är definitivt inte ensam om det här, det är ju inget nytt... över hälften av alla självutlämnande bloggar jag läser har tagit upp fenomenet...

Det hjälper föga, dock... gör det bara ännu mer enerverande faktiskt!

Jag VET ju att det är så här men jag TRODDE verkligen att jag äntligen blivit en jävel på att ha kommit över och förbi såna saker...