I januari läste jag hundratals bloggar och startade egen, kan man tänka sig. Disken fick vara, jag presenterade familjemedlemmar två och fyrbenta. Det var dåligt med snö men kallt och det blev inte mycket ridet. Alldeles för halt och isigt... och vi halkade omkull Man o jag. Jag stickade och jag fikade och jag var bara arg en dag, nästan.
Februari
I februari förundrades jag över blogging som fenomen och av hur beroendeframkallande det var/är att sitta framför en skärm med rätt obehagligt ljus och få ont i arslet. Jag undrade vad det var för kick man fick. Jag undrar än...
Jag fotade en del och sjöng ur mig vemodet i duschen. Kan inte tänka mig att jag var glad hela månaden men det verkar nästan så...
Mars
I mars var jag trött, trött, trött men ännu inte arg. Underlaget blev ridvänligare och Mano var sällsynt gosig...Jag nostalgitrippade på Ebba Grön's skivomslag, blev blodgivare, fotade lite till, gymade hjärnan, var rufsig i håret, blev anfallen och tog en road trip.
April
I april funderade jag över ironi och den fascistoida vardagen... Jag ville ut och ur och upp...
Och Mano gjorde sitt bästa för att få mig att känna mig levande, det gjorde han. Fast han såg så där trött ut när jag fotade så... en halvtimme senare skenade han i vild våryra med risk för liv o lem över ängarna, nog får han en att vakna allt.
Jag såg Rekulas foton här i Norrtälje och mindes Klee, han är på riktigt han!
I maj var jag arg hela månaden och lätt dement men Solen kom upp när jag la tarot och i verkliga verkligheten med... och valpar fanns det och kattungar och nippertipper och jag funderade över makt och svammel och latens o demens.
Himmel över Berlin virvlade upp ur arkiven också, de där inre, man har...
Arkiven där Steppenwolf bor också.
Fick mest gjort den här månaden tror jag ändå... det är vredens förtjänst det.
Juni
I juni blev det både finskt och åländskt och sonen tog studenten.
Semester och Rastatoner tog fram värsta slackern i mig. Vi firade midsommar utan sill men med traditionsenligt uteritt
Läste Lundell o lyssnade på Patti Smith o vreden teg mestadels still
6 månader av... ja, vrede och vemod får man väl säga ändå. Och villervalla, alltid denna villervalla... detta råddiga liv och rufsiga leverne... ack, detta Ginnungagap med saker o känslor o händelser o tankar o mysterier o frågor... ja, gåtor, gåtor.
2 kommentarer:
Tur att du började blogga! Välskrivet o massa fina bilder. Fin tillbakablick!
tack för de fina orden irene! andra halvan är ju på gång när den hinns med...
Skicka en kommentar